Robert Lee avlägger rapport från Europas största solcellsmässa

Varje vår tar en ansenlig del av den svenska solcellsbranschen tre dagar ledigt från vardagsbestyren för att vallfärda ner till München — och till Europas största solcellsmässa Intersolar — för att ta del av de senaste nyheterna från tillverkare av solpaneler, växelriktare, batterier och montagematerial.

Traditionsenligt ringde vi upp en av konferensbesökarna för att avlägga en rapport, denna gång Robert Lee, teknikchef på solcellsföretaget Aprilice.

Förra året rapporterade Dennis Lundgren om tio hangarer fulla med tillverkare av solpaneler, växelriktare, montageutrustning, batterier och annat smått och gott. Lyckades du få en överblick av vad som ställdes ut?

Det var ännu större nu! Det var snarare sexton hallar plus en uteyta stor som en fotbollsplan. Det har svällt något enormt. Om man är i fel ände och bokat ett möte kan det ta tjugo till trettio minuter att ta sig till rätt hall. Men jag känner ändå att jag fick en hyfsad överblick av statusen på marknaden. Det börjar bli svårt för de små tillverkarna att komma fram i bruset, det läggs fruktansvärt mycket pengar på marknadsföring och på att bygga stora montrar. En av tillverkarna hade enligt utsago bränt 70 miljoner på marknadsföring!

Det låter som att stegräknaren fick jobba!

Ja, någon dag hade jag 14 000 steg!

Förra året gjorde den europeiska solcellsmarknaden sitt bästa år någonsin. Baksidan av detta var stora leveransproblem och stigande priser, inte minst bland växelriktarproducenterna. Låt mig gissa: I år var det betydligt mindre snack om höga priser och långa leveranstider?

Det var absolut mindre snack om det. Nu var det mer att de klagade över fulla lager. De sa: “Kolla över era prognoser och se hur mycket ni behöver för nu kan vi leverera”. Panelsidan är inte riktigt där, man kan förvisso beställa de gamla grejerna, men det börjar återigen ske ett generationsskifte, och det är de nya grejerna som marknaden förväntar sig. Det är lite samma sak på växelriktarsidan, där är man i ett halvt generationsskifte, nu är det större hybridväxelriktare som alla visar upp. [Tidigare har det i princip bara gått att få tag på batteriförberedda hyrbidväxelriktare på max 10 kW, reds anm.]

I januari 2021 nådde priser på själva solpanelerna sin all-time low. Under de år som följde ökade priser, i vissa fall så mycket som 50%. Hur lät det på Intersolar; kan det vara så att man är nere på de lägsta priserna någonsin igen innan det här året är slut?

Jag pratade inte så mycket priser med tillverkarna, men de senaste halvåret har priserna haft en nedåtgående trend, vi börjar i alla fall nudda på årets lägsta peak. Blir det lågkonjunktur i branschen och man inte blir av med vad man tillverkat [kan priser gå ner]. Sen, pratar man ur ett slutkundsperspektiv kan nog bottenpriset på anläggningarna gå ner ytterligare framöver. Orderingången är vikande och det kan leda till att det blir priskrig för att kunna sälja. Samtidigt flaggade vissa kring energiproblem i Kina, att torka och oväder ska ställa till det. Det var bland annat det som orsakade att paneler gick upp häromåret. Vi har även det här med att man ställer om till nya paneler, det brukar alltid innebära att tillverkarna försöker pressa upp priserna för de senaste panelerna med högst effekt.

Som vanligt antar jag att statusmarkören nummer ett bland paneltillverkare var solpaneler med hög verkningsgrad, alltså med så hög effekt som möjligt per kvadratmeter. Vilken var den mest effektiva panelen du såg under mässan?

Det var från en AIKO, en kinesisk tillverkare. Helt okänd för mig. Jag kommer inte ihåg vad deras paneler hette, men de kan skeppa med en verkningsgrad på över 23% nu. Det är ingen labbråttepanel utan det är tillgängliga volympaneler. Det är rätt fantastisk. Snygga, helsvarta paneler med ett traditionellt utseende. Jag tror det blir huggsexa om de panelerna. Det var förresten AIKO som hade bränt 70 mille på marknadsföring, de hade en stor monter. [Stora etablerade tillverkare såsom] Trina och Longi får nog se upp för en sån här.

En annan klassiker som solpaneltillverkarna använder för att få upp effekten är att göra solpanelerna större. Vilken var den största panel du stötte på?

Oj, stora paneler är inte i ropet alls. Det går mot mindre paneler och det är på grund av att Tyskland har ett krav på max 2 kvadratmeter [för takinstallationer]. De paneler som alla pushar för är 1,8 x 1,1 meter. Men för parker är den generella trenden stora paneler. Jag tror jag såg någon på 700 Watt, sinnesjukt, man bara “jahapp”. För villainstallationer är de svåra att hantera, man måste till exempel vara två personer som bär dem. I solcellsparker börjar det däremot komma robotar som hanterar dem! Jag såg en video med en montagerobot, det är som en traktor som åker runt och lyfter dit panelerna med en arm, så är det en människa som går runt och skruvar fast dem.

Man brukar även få en ganska bra bild över vilka paneler — storlek, färg, typ av solcellsteknik — som kommer installeras på svenska villatak inom något år. Har du någon spaning där?

Det som kommer nu är ett par tekniker som heter heterojunction och TOPCON. Heterojunction har de flesta anammat, den har funnits kommersiellt lite längre. Det är en trippelcell [en solcell delad i tre] med två stycken tunnfilmssolceller på vardera sida av en kiselsolcell. I Sverige har vi redan installerat dem i ett halvår och marknaden har redan bra upplevelser av dem. Det kommer varianter av dessa och och av TOPCON-paneler från alla tillverkare, det är det enda sättet att hänga med i det här prestandaracet. De ligger på 22-23% i verkningsgrad, det bör man nog förvänta sig att en panel ska ha. Och då pratar vi alltså 5-10% i ytterligare effekt per kvadratmeter jämfört med idag.

Solpaneler har historiskt blivit allt mer standardiserade, både när det gäller teknik, storlek och utseende. När det gäller storlek vände det för ett par år sedan och det har känts som att paneltillverkarna mer eller mindre tävlar om att etablera den nya go-to storleken. Var det samma soppa i år eller tyder du tecken i skyn om att det håller på att likriktas igen?

Man börjar förstå problematiken med olika storlekar. På solcellsmässan i Kina tidigare i år pratade man om att de stora tillverkarna håller på att enas om en standard för solcellsparker. Där ligger en panel på 2,3 x 1,1 meter ungefär. Anledningen att man vill enas om det här är att det blir lättare att byta ut paneler i framtiden. Man har insett att det är ohållbart att det ska skilja 2 centimeter mellan panelerna och att en hel installation behöver göras om när paneler behöver bytas.

Något som det tisslats och tasslats om länge är så kallad perovskit. Och perovskit kan vi säga är en materialstruktur som har potential att i kombination med kisel nå höga verkningsgrader. När jag intervjuade Uppsalaprofessorn Marika Edoff i Solcellskollens podcast för några år sedan siade hon om verkningsgrader på uppåt 25-28% i slutet av detta decennium — jämfört med 22% på de bästa solpanelerna idag — givet att så kallade flerskiktssolceller bestånde av kisel och perovskit kommersialiserades. Såg du någon perovskit-panel på mässan?

Nej, jag såg ingen regelrätt perovskitpanel med organisk beläggning. Däremot är heterojunction första steget på väg dit. Jag tror hon har helt rätt i sin spaning. De här teknikerna är delvis anledningen till att det sker ett skutt i verkningsgrad.

Nu snöade vi in på solpaneler här. Finns det något att rapportera om vad gäller växelriktare?

Det är framförallt större hybridväxelriktare som kommer. Sen pratar nästan alla tillverkare om ekosystem där man har växelriktare för solceller, batterilager, elbilsladdare, smart styrning av hemmet, värmepumpar, varmvattenberedare [där allt kopplas till samma enhet]. Man börjar även visa upp Vehicle to Grid-laddare som en del av detta. Det som saknas där är en acceptabel standard från bilindustrin och elnätägarna. Här tolkar jag det som att industrin för växelriktare och elbilsladdare ligger långt före.

En trend de senaste åren är att fler och fler växelriktare är batteriförberedda, så kallade hybridväxelriktare. Var det någon tillverkare på Intersolar som marknadsförde en växelriktare som inte är förberedd för batterier?

Det skulle vara i det kommersiella segmentet, det som kallas C&I - Commercial and Industrial, där är det inte hybrider. Annars är det bara hybridväxelriktare som gäller för de stora etablerade tillverkarna. Idag är man inte konkurrenskraftig eller intressant på marknaden utan det. Det hänger ihop med att det på vissa håll börjar bli överskott på el när solcellerna producerar och alla vill mata ut sin el samtidigt. [Att anläggningen är batteriförberedd] blir nog mer eller mindre ett krav för att kunna få lönsamhet i framtiden.

Jag antar att tröskeln för att göra dig imponerad har blivit ganska hög efter att i så pass många år i branschen. Vad var det mest imponerande du såg på mässan?

Det jag är mest imponerad av är utvecklingen av paneler; att man lyckats kräma ur så mycket mer under så kort tid. Att man kan trolla med elektronik och datorer har man utgått ifrån men att panelerna skulle utvecklas så mycket under så kort tid hade jag inte förväntat mig. Jag är mer besviken att tillverkarna av montagesystem inte har en bättre utvecklingskurva. Det är fortfarande inget nytänk på montagesystemen, det är samma krokar samma skenor, möjligtvis lite olika färger. Här hemma är vi mycket mer innovativa än nere på kontinenten. Här har vi tagit fram helt nya infästningar, infästningar för tätskikt, nere på Europa är det stockskruv som gäller, det ratade vi för fem år sen. Det kanske hänger ihop med att vi har ett hårdare klimat som gör att vi tar till högre krav i våra infästningar och skensystem.

Och var det något som fick dig att skratta?

Den stora grejen som man står och skrattar till är alla okända småtillverkare. Till och med Alibaba hade en monter där, det fick mig att dra på smilbanden. Tyska solcellsmarknaden är lik den i USA, de är så stora marknader att det räcker att man säljer till en liten nischad del av marknaden. Jag såg en traktor som sopade solcellsparker, det kanske räcker att man säljer till fem parker så har man fått betalt för sin uppfinning. Man kan göra en märklig grej och klara sig ändå.

Sista men inte minst: Hann du med något annat? En hop-on-hop-off-tur? Ett dopp i en frisk bavarisk flod? Eller något annat att rapportera om?

Något som var slående var alla de fruktansvärt stora arrangemangen som tillverkarna hade för att stå ut i bruset. Det har jag inte upplevt tidigare. Jag var på en Huawei-tillställning där 1000 personer var inbjudna. Mässan stänger klockan 18 officiellt men tillverkarna, deras kunder och besökarna i montrarna höll på till 10 på kvällen. På tre dagar hade jag fem inbjudningar till monterfester. Jag tycker att festerna är sådär, det var fruktansvärd hög musik och jag upplevde att ölen flödade betydligt mer än tidigare år. Vad säger man? “När spriten går in går vettet ut.” Personligen föredrar jag de gamla klassiska leverantörsmiddagarna där man satt 10-15 personer.

Stort tack för rapporten, Robert!