Vi på Solsidan

Vid E6 söder om Varberg har Varberg Energi låtit sätta upp Sveriges största solcellspark. Då solcellerna delar mark med tre ståtliga vindkraftverk är det svårt att inte slås av den framtidseggande vyn.

Från världen över kommer det in rapporter om allt större solcellsparker. På gräs, i öknar, och på vatten(!). 2016 bidrog storskaliga solcellsparker till över 70% av solcellstillväxten globalt, och det mest kittlande är att de redan idag, på vissa ställen, producerar el billigare än kolkraftverk.

I Sverige har det under lång tid sett annorlunda ut: solceller sitter på sommarstugor, villor och på taken av kommersiella fastigheter. Där solel kan konsumeras innanför elmätarna konkurrerar priset för solel med det man betalar för köpt el - inklusive elskatt, moms och andra påslag. Solcellsparker, där solelen som produceras konkurrerar med annan elproduktion genom att säljas på elmarknaden, är ännu få.

En snålblåst junieftermiddag åkte vi ner till Varberg, och till dags datum Sveriges största solcellsanläggning, för att undersöka och resonera kring hur framtiden kan se ut för storskalig solcellsproduktion i Sverige.

Förutom på hustak, finns det mycket oanvänd mark som lämpar sig för att placera solcellsparker på, t.ex. i vägrenar, eller vid flygplatser och järnvägar, eller i kraftledningsgator. Björn Sandén, professor på Chalmers, har uppskattat att om man täckte sådan busk- och gräsmark med solceller i Sverige skulle man kunna producera uppemot 430 TWh per år, ungefär tre gånger Sveriges elanvändning.

Väl framme på Solsidan

Varberg Energis nya solcellspark Solsidan sticker ut på många sätt: Störst i Sverige med sina 2,7 MW, på en yta stor som tio fotbollsplaner. Den producerar den billigaste solelen i Sverige. “Årets anläggning” enligt Svensk Solenergi. Och exponerad mot E6:an och 22 000 förbiåkande fordon varje dag.

I Varberg blir vi välkomnade av Ola Wilhelmsson, tidigare projektledare för parken, och med bättre insyn i projektet än någon annan. Att ha en guide visar sig vara en nödvändighet då parken är omsluten av ett över två meter högt stängsel med inbyggda sensorer, med huvudsakligt syfte att hålla tjuvar borta. (Vilket man misslyckades med i våras, då 200 moduler blev stulna.)

Det tar ett tag att promenera runt parken. Solcellsmodulerna är monterade i 51 rader. Varje rad har en kapacitet på ungefär 60 kW, vilket i sig motsvarar ungefär tio vanliga villasystem. De är monterade på enkla bärverk i stål, som i sin tur är nedslagna ett par meter i marken. Det tog bara tolv dagar för sjutton personer att föra upp anläggningen. (Från åkermark till en nyckelfärdig anläggning tog det tolv veckor.) “Hade inte en lastbil med material kört vilse, hade det gått på sju dagar”, skrockar Ola.

Slutnotan landade på häpnadsväckande låga 8 900 kr per kilowatt, och totalt 23,5 miljoner kronor. (Detta kan jämföras med installationskostnader för större kommersiella fastigheter, som oftast ligger mellan 11 000 och 12 000 kr per kilowatt.) Tack vare placeringen bredvid ett flertal vindkraftverk fick man synergieffekter genom att infrastrukturen i form av anslutningsmöjligheter till överliggande elnät, och tillgänglig mark, redan fanns på plats.

Ola Wilhelmsson, projektledare för parken, kontrollerar elproduktionen. Till sin hjälp i parken, har han en flock betande får. De ser till att gräset inte växer upp så att de skuggar solcellsmodulerna. Annars är ett slående faktum med solcellsparker att de är otroligt lättskötta. För parken i Varberg, räknar Ola och hans kollegor med en underhållsbudget på 40 000 kr per år. Jämfört med underhållskostnader för ett vindkraftverk som tronar bakom solcellsparken - som visserligen producerar ungefär dubbelt så mycket el - är detta knappt en tiondel.

"Idag hade vi nog inte byggt"

Trots att projektet har blivit en kommunikativ succé, är projektet i Varberg ingen kassako. Snarare har det varit en utmaning att få ihop projektet ekonomiskt. Kostnaden för solelen som genereras i parken är ca. 60 öre per kWh, om man räknar med en 4% kalkylränta, och en avskrivningsperiod på 30 år. De tio senaste åren har det årliga marknadspriset för el fluktuerat mellan 20 och 50 öre. (För de timmar solceller genererar el, har genomsnittspriset varit ett par öre högre i regel, då elbehovet är högre på dagen.)

För att få ihop kalkylen, hade man bl.a. med försäljning av elcertifikat. Sedan parken invigdes 30 juni förra året, har elcertifikaten dock störtdykt till knappt en tredjedel av värdet - en hård smäll för projektets ekonomi.

–Idag hade vi nog inte byggt, säger Ola, syftandes på elcertifikaten.

Trots utmaningar att få ekonomi i svenska solcellsparker i närtid, är det dock sannolikt bara en tidsfråga innan innan storskaliga solcellsparker i Sverige, precis som på andra ställen i Europa, kommer ner till kostnadsnivåer där de konkurrerar med produktionskostnader från andra energislag.

Sedan 1970-talet har solceller följt en s.k. inlärningskurva, där priser för kostnaden för moduler har gått ner med i genomsnitt 20% för varje fördubbling av installerad kapacitet globalt. Än idag, tenderar solceller att följa kurvan. För solcellsparker, där en stor andel av kostnaderna är material, är kostnaden för moduler avgörande för lönsamheten.

Sedan parken byggdes har många varit på besök. Alltifrån elbolag till nyfikna politiker och privatpersoner. Många är intresserade av att ta efter Varberg Energis exempel, vilket Ola är uppenbart stolt över.

–Så länge vi är störst är det gôrkul, säger han och ler.

På marknader i tillväxt är det dock inte länge man får vara störst. Bara ett par veckor efter vårt besök i Varberg kablades nyheten ut att Kalmar Energi snart börjar bygga den nya “Sveriges största solcellspark”.

Ett bevis om något för att framtiden för storskalig svensk solel ser ljus ut.