Dag-för-dag på en solcellsinstallation

Hur går man egentligen tillväga för att montera solceller på ett villatak? För att reda ut det tog vi rygg på montörerna Johan och Ralf när de installerade en anläggning på ett tegeltak i Mölndal utanför Göteborg. Häng med!

Dag 1: Förberedelser för montage

Måndag morgon börjar med kaffe. Men efter kaffet är det dags att resa byggställning! Säkerhet för de som jobbar på taket är en viktig del av alla solcellsinstallationer, och en ställning som täcker hela den takdel där solcellerna ska monteras är den vanligaste lösningen, bl.a. då det möjliggör att montörerna kan röra sig mer fritt på taket.

Själva installationen börjar genom att takfästen monteras. På ett tegeltak är det vanligt att man tillfälligt flyttar på några av takpannorna för att skruva fast takkrokar i råsponten (och så att skruvarna träffar takstolen). Tack vare takkrokarnas utformning kan man sedan lägga tillbaka takpannorna på sitt ursprungliga ställe. När väl takkrokarna är på plats fäster man vertikala skenor i krokarna, likt de silvriga metallskenorna på bilden nedan.

Dag 2: Panelerna börjar komma på plats

I början av dag 2 har hela montagesystemet kommit på plats. Just detta system är ett så kallat In-lay-montagesystem, där svarta lister ligger horisontellt längs med taket. Fördelen är att när väl listerna är på plats kan man enkelt skjuta in solpanelerna mellan två lister. (Den vanligaste lösningen är annars att fästa panelerna direkt i de gråa skenorna.)

Under onsdagen börjar de första 20 kilo-tunga solcellspanelerna att sättas upp. Vanligtvis läggs mest tid på att få till den första raden av paneler. Anledningen? Ja, du kan nog räkna ut själv vad som händer med hela anläggningen om första raden inte är rak!

På frågan om vilket som är montören Johans favoritmaterial att montera solceller på svarar han att det nog är just på tak med betongtegelpannor. “Plåttak är också bra, men det blir riktigt halt när det regnar. Vanligt tegel är så pass skört att det ryker klart fler takpannor när man är uppe på taket.” I detta fall hade enbart ett par av betongtegelpannorna offrats.

Dag 3: "Kabeldragning är ett pill"

Det är ett uppenbart pill att få kablar att ligga rätt på baksidan av panelerna och enligt montörerna är det klart det mest tidskrävande arbetet. “Ska panelerna ligga här i över 30 år så får kablarna inte hänga fritt på baksidan, då kan de skava mot tegelpannorna och till slut gå sönder”, betonar Johan.

När väl solcellspanelerna har kopplats ihop samlas kablarna i ena hörnet av taket. En kort bit av kablaget, som inte skuggas av panelerna, omsluts av ett speciellt kabelrör för att skydda mot solens UV-ljus, även detta med anläggningens långsiktiga prestanda i åtanke. “Dyr är den!” — enligt Johan. Från taket går kablarna sedan ner via en list på utsidan av fasaden, och leds in via ett hål till källaren där elcentralen sitter. För att undvika att fukt letar sig in borras hålet i betongväggen med en svag vinkel uppåt och tätas sedan med silikon.

Dag 4: Finputs och solsken

När dagen börjar har samtliga 24 solcellspaneler kommit på plats och det som återstår är att snygga till kablaget på fasaden och inne i huset. Växelriktaren har blivit försenad och väntas komma från fabrikören först under nästkommande vecka — något alla inblandade tycker är synd då vädret för första gången under veckan spruckit upp i strålande solsken. Den slutgiltiga inkopplingen får alltså vänta. Lagom till lunch monteras ställningen ner, verktygen samlas in och en väl utförd arbetsvecka kan slutföras.

En nöjd kund med sin sprillans nya solcellsanläggning: ett 7,2 kW solcellssystem bestående av 24 stycken solcellspaneler på 300 W styck. I detta fall består anläggningen av två “strängar”, en med 12 paneler (t.v. om skorstenen) och en med 12 paneler (t.h. om skorstenen), där strängarna i princip fungerar som separata anläggningar. Huvudanledningen är att skorstenen kommer skugga respektive takdel under tidig morgon respektive kväll, och genom att dela upp anläggningen i två strängar påverkas inte elproduktionen i hela anläggningen när en del av taket skuggas.

Epilog: anläggningens hjärta kommer på plats

Ett par veckor efter att solcellspanelerna kommit på plats får vi ett mail från Rose-Marie om att anläggningen äntligen är i drift. “Jag njuter av all solel som produceras”, avslutas mailet. Vi kunde givetvis inte avsluta denna artikel utan en bild på den sista pusselbiten: växelriktaren, tillika “solcellsanläggningens hjärta”.

En bild av de elektroniska komponenter som hör till solcellsanläggningen, prydligt monterade på en plywood-skiva. Växelriktaren är den stora vita apparaten. Till vänster är de två s.k. likströmsbrytarna, en till vardera sträng. Deras främsta syfte är att kunna bryta likströmmen mellan växelriktaren och solcellspanelerna vid underhåll av växelriktaren. Nere till höger sitter motsvarande brytare på växelströmsidan. Från växelströmbrytaren leds en kabel in till husets elcentral. Den runda svarta dosan är en elmätare som bl.a. möjliggör att anläggningens produktion kan följas på webben.