Gustaf Sundbüe om tillståndsprocesser för solcellsparker

I vårt senaste poddavsnitt gästades vi av Maria Pettersson, professor i rättsvetenskap på Luleå tekniska universitet, där vi pratade om något som nästan alla har en åsikt om: tillståndsprocesser när det gäller utbyggnad av förnybar energi.

Som ackompanjemang — för att belysa hur tillståndsprocessen för att bygga just solcellsparker ser ut — passade vi även på att prata med Gustaf Sundbüe från solcellsparkutvecklaren Sunna, som nyligen blev beviljade tillstånd för vad som med råge skulle bli Sveriges största solcellspark.

För det första: grattis! Berätta om solcellsparken som ni fått miljötillstånd för?

Den ligger ute på Vikbolandet i Östergötland. Den är på 90 hektar och 70 MW [vilket är 3-4 gånger större än Sveriges största solcellspark idag, reds. anm.]. Extra kul är att det varit en stor diskussion kring att anlägga på jordbruksmark, och det här är enbart jordbruksmark, men väldigt dålig sådan. Marken översvämmas under olika delar av året och det är bara odling av vall som fungerar. Och det genom att gödsla väldigt mycket, vilket i sin tur kan leda till övergödning av vattendragen i närheten. Jag är part i målet men tycker länsstyrelsen har gjort en bra bedömning. En del länsstyrelser gör det lite väl enkelt. Så fort det blir jordbruksmark så drar de öronen åt sig och hellre fäller än friar. Det är väldigt stor skillnad på jordbruksmark och jordbruksmark. Vi tycker precis som dem att det är absurt att anlägga solceller på Sveriges bördigaste jordbruksmark.

Då kan vi väl börja där. En vanlig stötesten och anledning till att större solcellsparker nekas tillstånd är just konflikten med jordbruksmark och formuleringen i Miljöbalken om att jordbruksmark får tas i anspråk “endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses […] genom att annan mark tas i anspråk”?

Ja, det är fastslaget att inhemsk livsmedelproduktion är ett väldigt angeläget riksintresse och man måste ha goda skäl för att ta sådan mark i anspråk. Det tyckte vi att vi hade på Vikbolandet eftersom den var så pass oproduktiv mark som inte bidrog till det målet. Och den uppfatttningen delade länsstyrelsen.

Bygger ni hellre på skogsmark eller är det samma visa där?

Vår bedömning är att det är en väldigt stor skillnad på hur länsstyrelsens förhåller sig till skogsmark och att det är betydligt lättare att få tillstånd på den typen av mark. Däremot kan det finnas högre naturvärden jämfört med jordbruksmark, det kan till exempel krävas fågelinventeringar. Men innan länsstyrelsen har kommit fram till vilken [typ av jordbruksmark] som funkar och vilken som inte funkar så ser vi att skogsmark är mest framkomligt.

Om vi tar ett steg tillbaka, kan du ta oss igenom processen från det att man har identifierat en bra plats till att man får tillstånd?

Vi börjar genom att lämna in en samrådsanmälan till länsstyrelsen. Vi försöker göra ett omfattande underlag från början. Länsstyrelsen har sex veckor på sig att återkoppla. I vissa fall krävs en mindre komplettering och då börjar de sex veckorna om på nytt igen. Ibland fattar de beslut direkt på samrådsanmälan, men vanligare när det gäller större parker är att man går vidare och har ett samråd med länsstyrelse, kommun, närboende, intresseföreningar och andra berörda parter. Det som kommer in från samrådet blir sedan en del av av den miljökonsekvensbeskrivning eller “MKB” som lämnas in till länsstyrelsen. Underlaget i MKB:n ska vara väldigt omfattande. Sen har länsstyrelsen 6 månader att behandla ärendet. Tideräkningen kan börja om om de anser att underlaget inte är komplett. Så det är stor skillnad om de kan fatta beslut direkt på samrådsanmälan eller om man måste gå vidare till samråd och MKB. Med samråd och MKB brukar tidplanen förskjutas i minst åtta månader. Det varierar från länsstyrelse till länsstyrelse vilka projekt som ska gå till MKB. I Skåne har man till exempel bestämt att det ska göras en MKB för alla projekt över fem hektar.

Om man får okej från länsstyrelsen… innebär det att man har sitt tillstånd?

Ja precis, om inte beslutet överklagas. Sen är det kommunen som ansvarar för bygglov. Man behöver bygglov för kopplingsstation och transformatorstation. Det sker en diskussion om själva panelerna ska kräva bygglov men i de flesta fall kommer man fram till att det inte behövs.

Jag har läst att vissa parker fått nej för att man inte ansetts utvärderat “alternativ lokalisering” tillräckligt noga. Vad innebär det?

Det har blivit mycket fokus på det efter att det i november kom ett par prejudikat [där solcellsparker överklagats och fått nej från högsta instans, Mark och miljööverdomstolen, då de bl.a inte ansågs ha utvärderat alternativ lokalisering]. Ska man bygga på jordbruksmark ska man tidigt kunna visa att det är just den bästa marken att ta i anspråk i området. Men det som fortfarande är oklart är hur omfattande utvärderingen av alternativ lokalisering behöver vara, och det kan skilja sig från fall till fall. Måste vi ta in hela [elprisområde] SE3? Och måste vi argumentera för att de här 50 hektaren i Östergötland är den bästa lokaliseringen i hela SE3? Medan det i vissa fall räcker att kolla ett par kilometer runt en plats.

Jag antar att ni inte har hundra platser att välja mellan utan att ni är ganska begränsade av tillgång till mark och inkopplingsmöjligheter till elnätet…

Så är det, vi har inte fri rådighet till mark. Men [länsstyrelsen] har sagt att de även ska väga in ekonomiska aspekter, vilket är rimligt. Det blir ganska naturligt att man utgår från elnätet. Man kan inte dra nät hur långt som helst, och det är inte alla markägare som vill att man anlägger en solcellspark på deras ägor. Så det blir en naturlig avgränsning. Även om det finns passande mark så är det inte säkert vi kan nyttja den. Vi försöker välja marker som passar ur ett tillståndsperspektiv. Det blir en hård screening från början.

Så om miljötillståndet är på plats, är det bara att börja bygga?

Det finns två stora hinder: det första är miljötillståndet och det andra är nätbolaget och hur man ska koppla in parken till elnätet. Nätbolagen har väldigt mycket ärenden att hantera och ledtiderna är långa så det kan vara så att man lägger mycket tid och får godkänt från länsstyrelsen och sen kommer elnätbolagen och säger att det här tar tio år och kostar en halv miljard vilket i praktiken innebär ett nej. Det kan komma ganska långt fram i processen. Deras processer är inte anpassade för den anstormning som sker nu.

Lycka till med parken på Vikbolandet, och stort tack för pratstunden!

Relaterad lyssning: Maria Pettersson, Om vägen mot snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser