Vykort från Brännö

På en ö i Göteborgs skärgård har ett flertal hushåll de senaste åren skaffat egna solcellsanläggningar. Vi besökte Jörgen Larsson i ett av dem för att höra om hur det har gått, tre år efter satsningen.

En liten promenad över Brännö i Göteborgs södra skärgård ger en försmak av hur det kan se ut när solceller på allvar börjar synas i vardagen. Bara längs den kilometerlånga promenaden ser vi ett flertal hus som uppvisar praktfulla solcellsanläggningar, monterade i hustakens riktningar och anpassade efter olika förutsättningar.

När vi kommer fram till den lilla matbutiken på mitten av ön förstärks bilden av att något är på gång när vi ser en skylt med rubriken Solel. Där har Brännös samtliga femton solcellshushåll satt upp varsin bit avloppsrör som symboliserar mängden solel de producerar årligen.

För tre år sedan var Jörgen och Sara Larsson, tillsammans med deras grannar, de första på Brännö att satsa på solceller. (Det är deras bit avloppsrör som sitter längs ned på stolpen utanför matbutiken.) När vi möts av Jörgen för ett litet studiebesök förstår vi snabbt att satsningen var en naturlig följd av deras ambition att få ner miljöpåverkan och kostnader kopplade till energikonsumtionen.

När de köpte huset år 1996 värmdes huset upp med direktverkande el och förbrukade runt 23 000 kWh, men sedan dess har en rad tekniska lösningar testats och bytts ut. Den första lösningen, en kakelugn, sänkte energianvändningen rejält, hade hög mysfaktor, men innebar för mycket jobb.

–Efter ett tag tröttnade jag på att köpa, kånka hem, såga och hugga den ved som krävdes, kommenterar Jörgen.

Solfångare och luftvärmepumpar var andra tekniska alternativ som installerades, fungerade några år, och byttes ut. Till slut landade de i att satsa på en kombination av bergvärme och 8 kW solceller (och sedermera ytterligare 2 kW).

Skylten utanför matbutiken där solcellshushållen har satt upp varsin bit avloppsrör som representerar solelproduktion

Solcellerna har fungerat (för) bra

Sedan solcellerna införskaffades för tre år sedan har de fungerat utan avbrott, och växelriktaren står på strax under 30 000 kWh, vilket innebär att solcellerna i snitt har genererat lite mer än 1000 kWh per kW och år. (Det ska tilläggas att Brännö – liksom andra öar utanför väst- och ostkusten – har bland de bästa solförutsättningarna i Sverige. 900 kWh per kW och år är annars en vanlig solelproduktion i Sverige.)

Det enda problemet som har uppstått har varit administrativt, vilket tydliggörs när Jörgen med en förundrad min tittar ut ur sitt lilla teknikskåp på baksidan av huset.

–Det som är så soligt, varför står växelriktaren bara på 3000 W just nu? Normalt sett är den på minst det dubbla i dessa förhållanden. Solen skiner, det är mitt på dagen, och sommar.

Den underliggande orsaken var att anläggningen egentligen fungerar för bra i förhållande till husets elanvändning. För ett halvår sedan hade Jörgen och Sara nått målet om att vara självförsörjande på energi. Solcellerna producerade till och med lite mer el än vad som förbrukas i huset varje år. Falkenberg Energi, som de hade skrivit avtal med om att köpa överskottselen (den el som matas ut på nätet när hushållet inte behöver den), hade till slut ringt och påtalat att det egentligen var ett avtalsbrott. Enligt kontraktet fick de inte sälja mer än vad de köpte då de hade lovat att vara nettokonsumenter av el.

Det kunde lika gärna ha varit Skatteverket som hörde av sig: när man producerar mindre el än vad som konsumeras per år, har man enligt lag ett flertal fördelar, bland annat rätt att kopplas in till elnätet utan att betala något, samt möjligheten att få ut en skattereduktion på 60 öre för all den överskottssel som man matar in på elnätet.

Jörgen hade därför förberett sig genom att prata med sin granne om hon ville köpa åtta av modulerna, 2 kW totalt, så att de skulle hamna under den kritiska gränsen.

–Just det, det kanske är elektrikern som var här förra veckan som kopplat ut dem för att börja dra in kablar i grannens hus. Det kommer nog förklara saken.

Jörgen konstaterar att ett flertal av modulerna mycket riktigt har blivit frånkopplade.

Satte solcellerna på grannens tomt

När beslutet om att investera i solceller var fattat, var första tanken att sätta upp dem på en ställning längs häcken bakom huset. Läget var dock inte helt optimalt, med en hel del skuggiga områden. En ny, bättre, idé uppenbarade sig, när Jörgens granne föreslog att de kunde gå ihop och sätta upp solceller på en berghäll bakom hennes hus. Förutom att platsfrågan löste sig kunde de samarbeta både vid montering och vid inkoppling av elektroniken, vilket sänkte kostnaderna för dem båda. Indragningen till Jörgen och Saras hus skedde med hjälp av en 70 meter lång elledning ner över vägen.

De åtta kilowatten monterades till slut på hemsnickrade träställningar, och riktades optimalt åt syd med 38 graders lutning. Med hjälp av vajrar och betong surrades de fast i berget. Jörgen visar oss runt med ett leende på läpparna, och pekar på buskage och några avsågade grenar han tog ner häromåret för att få ut den sista krämen av kvällssolen. Han erkänner att det framförallt beror på fåfänga, snarare än att den sista trimningen hade gett så mycket mer i elproduktion.

Solcellerna är gjorde på så kallat polykristallint kisel. Monokristallina kiselsolceller är den andra vanliga modultypen – de är mörkare och har ofta något högre verkningsgrad.

Ovanligt snabb återbetalning

Vi avslutar den guidade turen vid fikabordet där vi bjuds på kaffe och pratar om huruvida de är nöjda med att ha ett “solcellshus”.

Förutom att förundras över hur pålitliga solcellerna varit rent tekniskt – “de har levererat solel non-stop” – är Jörgen nöjd med hur väl ekonomin fallit ut. Efter en snabb överslagsräkning konstaterar Jörgen att en tredjedel av anläggningen har betalat av sig – i form av sparade elkostnader, och intäkter för överskottselen från elköparen – tre år efter att anläggningen sattes upp. (Det ska sägas att för de flesta som investerar idag är det i överkant. Förutom att de har fått ett investeringsbidrag på 30% monterade de sin anläggning själva, och har dessutom hittat en elköpare som betalar ett högt elpris för den el som matas ut på nätet de timmar de inte använder den själva.)

Även administrationen har funkat oväntat smärtfritt då elköparen tar hand om att sälja elcertifikaten som de är berättigade till. Skattereduktionen på 60 öre per kilowattimme kom i våras som ett förtryckt värde på inkomstdeklarationen.

Ett av Jörgens grannes två solcellssystem.

Avslutningsvis undrar Jörgen om vi kanske vill prata med någon av hans grannar om deras solceller – “inte bara lyssna på en inbiten solcellsfreak”. Det vill vi såklart gärna. Han ringer några samtal men får nedslående konstatera att inte en kotte är ute på Brännö denna fina sommardag. En timme senare, när vi är på väg över ön till färjekajen får vi dock ett sms. Det är från en av Jörgens grannar, Birgitta, som har satt upp en anläggning sitt tak.

–Hej, de kan få mitt favoritargument för att skaffa solceller – då kan man alltid vara glad när solen skiner, även när man är på jobbet. Kraaaam

Till slut hoppar vi på färjan till fastlandet, fulla av inspiration från Brännöborna.